Alla har vi eller har vi haft problem inom familjen eller med vänner eller skola osv. Jag har haft mycket att tänka på de senaste 5 åren. Det kan gälla allt från skolan och vänner till familjehändelser. Jag vill inte nämna de värsta i detalj men jag kan säga detta:
Mina föräldrar skilde sig när jag var 11-12 år gammal. Med skilsmässan försvann även våra skidresor till Idre Fjäll med familj/släkten eftersom det är ganska dyrt att hyra stuga i en vecka för X-antal personer och när de skilde sig blev det inte delad ekonomi, det blev mammas resp. pappas ekonomi vilket blev då rätt så dyrt.   Farfar, min älskade farfar som jag var rätt nära och rätt lik, gick bort nästan 2 månader innan han skule fylla 94 år. Det tog hårt på oss alla eftersom därefter märktes farmors Alzheimers ännu mer. Vid den tidpunkten var jag snart 13 år och då visste jag fortfarande inte vad Alzheimers var, men det är en sjukdom som sätter sig i hjärnan, på minnet. Man glömmer snabbt bort saker. kan kasta fina och värdefulla smycken, kan glömma bort vad sina egna barn heter, vilka dem ens är, man glömmer bort att ens make/hustru har gått bort mm. Jag började i mellan/-högstadiet. Det var mina värsta 4 år i skolan EVER. går hellre om gymnaiset i 3 år än går tillbaka dit.
Våren 2011 gick jag på BUP, Barn- och Ungdomspsykiatrin, i Sollentuna där jag fick prata med en psykolog. Jag gick där pga olika händelser som påverkat familjen på olika sätt. Jag vill inte gå in mer på det, men jag kan säga att det gällde polisanmälningar och polisutredningar.  Det kändes redan bättre efter bara första gången där, men eftersom jag fyllde 18 det året så fick jag inte gå längre än tills jag slutade skolan den terminen och eftersom jag kände mig rätt bra efter dem samtalen så fortsatte jag inte gå hos en psykolog till hösten. Det var den terminen i skolan, eller från maj, som jag började smsa och snacka med Tom, min pojkvän. Det hjälpte lite också. Vi pratade inte om dessa saker utan om helt andra saker. Och det var skönt att kunna tänka på annat än det jag pratat om hos psykologen. Vi träffades några gånger under sommaren innan jag flög ner till Sturup (?) i Malmö/Skåne för att åka till hans sommarställe där. De hämtade mig på flyplatsen. Det var första gången jag träffade hans föräldrar och hans bror och mormor. Det var jättetrevligt och kul, och nu har vi varit tillsammans i snart 7 månader och jag känner mig bättre än någonsin. Ibland i alla fall. Såklart jag tänker ibland på den senaste händelsen som hände mitt syskonmen jag försöker att inte göra det för när jag kommer hem så är det typ det enda som märks i hemmet.

Efter att jag gick hos psykologen och pratat lite med de andra syskonen så har jag kommit under fund med att jag faktiskt får vara arg, ledsen, gråta, förbannad och allt jag känner för, för allt som har hänt i våran familj har påverkat oss alla familjemedlemmar precis lika mycket, bara på olika sätt. Även om det inte var vi som blev utsatta för de olika händelserna personligen, fysiskt. Innan tänkte jag att jag inte får vara arg, ledsen mm. för att det inte var JAG personligen som blev mobbad, retad eller vad det kan ha varit.*
Det kan låta som att jag har seriösa problem eller nåt men det här tankesättet har vääääldigt många människor. Om någon i deras närhet blir utsatt för något typ av (personliga) brott* så är det självklart att det påverkar de övriga i familjen också. Och man har exakt samma rätt som sitt syskon/förälder/släkting att blir arg, ledsen, förbannad, rädd mm.
*jag skriver andra ord till vad händelserna egentligen handlade om.




Man måste tänka och göra/prata om lite roliga saker så man skrattar också, även om man mår dåligt. annars kommer man ingen vart i livet. Bilden med kycklingen får mig att skratta nästan varje gång xP



Vet inte vad jag skulle göra utan min älskling♥

Alla har vi problem och jobbiga stunder

Allmänt En kommentar
Alla har vi eller har vi haft problem inom familjen eller med vänner eller skola osv. Jag har haft mycket att tänka på de senaste 5 åren. Det kan gälla allt från skolan och vänner till familjehändelser. Jag vill inte nämna de värsta i detalj men jag kan säga detta:
Mina föräldrar skilde sig när jag var 11-12 år gammal. Med skilsmässan försvann även våra skidresor till Idre Fjäll med familj/släkten eftersom det är ganska dyrt att hyra stuga i en vecka för X-antal personer och när de skilde sig blev det inte delad ekonomi, det blev mammas resp. pappas ekonomi vilket blev då rätt så dyrt.   Farfar, min älskade farfar som jag var rätt nära och rätt lik, gick bort nästan 2 månader innan han skule fylla 94 år. Det tog hårt på oss alla eftersom därefter märktes farmors Alzheimers ännu mer. Vid den tidpunkten var jag snart 13 år och då visste jag fortfarande inte vad Alzheimers var, men det är en sjukdom som sätter sig i hjärnan, på minnet. Man glömmer snabbt bort saker. kan kasta fina och värdefulla smycken, kan glömma bort vad sina egna barn heter, vilka dem ens är, man glömmer bort att ens make/hustru har gått bort mm. Jag började i mellan/-högstadiet. Det var mina värsta 4 år i skolan EVER. går hellre om gymnaiset i 3 år än går tillbaka dit.
Våren 2011 gick jag på BUP, Barn- och Ungdomspsykiatrin, i Sollentuna där jag fick prata med en psykolog. Jag gick där pga olika händelser som påverkat familjen på olika sätt. Jag vill inte gå in mer på det, men jag kan säga att det gällde polisanmälningar och polisutredningar.  Det kändes redan bättre efter bara första gången där, men eftersom jag fyllde 18 det året så fick jag inte gå längre än tills jag slutade skolan den terminen och eftersom jag kände mig rätt bra efter dem samtalen så fortsatte jag inte gå hos en psykolog till hösten. Det var den terminen i skolan, eller från maj, som jag började smsa och snacka med Tom, min pojkvän. Det hjälpte lite också. Vi pratade inte om dessa saker utan om helt andra saker. Och det var skönt att kunna tänka på annat än det jag pratat om hos psykologen. Vi träffades några gånger under sommaren innan jag flög ner till Sturup (?) i Malmö/Skåne för att åka till hans sommarställe där. De hämtade mig på flyplatsen. Det var första gången jag träffade hans föräldrar och hans bror och mormor. Det var jättetrevligt och kul, och nu har vi varit tillsammans i snart 7 månader och jag känner mig bättre än någonsin. Ibland i alla fall. Såklart jag tänker ibland på den senaste händelsen som hände mitt syskonmen jag försöker att inte göra det för när jag kommer hem så är det typ det enda som märks i hemmet.

Efter att jag gick hos psykologen och pratat lite med de andra syskonen så har jag kommit under fund med att jag faktiskt får vara arg, ledsen, gråta, förbannad och allt jag känner för, för allt som har hänt i våran familj har påverkat oss alla familjemedlemmar precis lika mycket, bara på olika sätt. Även om det inte var vi som blev utsatta för de olika händelserna personligen, fysiskt. Innan tänkte jag att jag inte får vara arg, ledsen mm. för att det inte var JAG personligen som blev mobbad, retad eller vad det kan ha varit.*
Det kan låta som att jag har seriösa problem eller nåt men det här tankesättet har vääääldigt många människor. Om någon i deras närhet blir utsatt för något typ av (personliga) brott* så är det självklart att det påverkar de övriga i familjen också. Och man har exakt samma rätt som sitt syskon/förälder/släkting att blir arg, ledsen, förbannad, rädd mm.
*jag skriver andra ord till vad händelserna egentligen handlade om.




Man måste tänka och göra/prata om lite roliga saker så man skrattar också, även om man mår dåligt. annars kommer man ingen vart i livet. Bilden med kycklingen får mig att skratta nästan varje gång xP



Vet inte vad jag skulle göra utan min älskling♥
Snart är det lov. 10 minuter kvar :P Ska bli sååå skönt. Behöver verkligen lov nu. Kanske kan få in lite plugg ändå, men det blir antagligen mest slappning (dvs. vara hemma, vara med kompis och självklart min fina pojkvän♥ Kanske ha tid att gå på bio också^^ Får se)
Förr om åren har vi åkt till Idre hela familjen och åkt skidor. ÄLSKAR Idre Fjäll. Så fint och underbara backar. Det är verkligen avslappning. Åka skidor hela dagen, komma hem till ett varmt hus med en varm kopp choklad... Mmm!!♥ Men när mina föräldrar skilde sig så åkte vi inte dit längre. En eller två gånger bara. En gång med mamma och en med pappa.

Bortsett från detta så läääängtar jag OTROLIGT så jävligt mycket till USA. Åker i juli mec min älskling och hans familj och en kompis till dem. Åhhh!! Kan det inte bli juli NU NU NU!!! :D♥♥

 

Ska ni läsare göra något kul på sportlovet?? :)

Loooov!!!

Allmänt Kommentera
Snart är det lov. 10 minuter kvar :P Ska bli sååå skönt. Behöver verkligen lov nu. Kanske kan få in lite plugg ändå, men det blir antagligen mest slappning (dvs. vara hemma, vara med kompis och självklart min fina pojkvän♥ Kanske ha tid att gå på bio också^^ Får se)
Förr om åren har vi åkt till Idre hela familjen och åkt skidor. ÄLSKAR Idre Fjäll. Så fint och underbara backar. Det är verkligen avslappning. Åka skidor hela dagen, komma hem till ett varmt hus med en varm kopp choklad... Mmm!!♥ Men när mina föräldrar skilde sig så åkte vi inte dit längre. En eller två gånger bara. En gång med mamma och en med pappa.

Bortsett från detta så läääängtar jag OTROLIGT så jävligt mycket till USA. Åker i juli mec min älskling och hans familj och en kompis till dem. Åhhh!! Kan det inte bli juli NU NU NU!!! :D♥♥

 

Ska ni läsare göra något kul på sportlovet?? :)
Jag fick ju hem min studentklänning idag från nelly.com men den passade inte riktigt som jag hade hoppats :( Jag beställde en XS för att modellen på bilden var 173 med strl S, så jag tänkte att eftersom jag är kortare så kanske jag kan ha XS. Men riktigt så var det inte. Jag får helt enkelt skicka tillbaka den och byta till strl S. Det borde jag väl ändå kunna ha :O??  Vill bara att det ska gå fort :(     MEN! EN bra sak med detta är att tills jag får S-klänningen så hinner jag kanske träna bort lite bilringar/kärlekshandtag som jag har. Om inte så hinner jag säkert (FÖRHOPPNINGSVIS) träna bort lite/en del fram till studenten som är den 13e juni =D♥


   

Sad face :(

Studenten Kommentera
Jag fick ju hem min studentklänning idag från nelly.com men den passade inte riktigt som jag hade hoppats :( Jag beställde en XS för att modellen på bilden var 173 med strl S, så jag tänkte att eftersom jag är kortare så kanske jag kan ha XS. Men riktigt så var det inte. Jag får helt enkelt skicka tillbaka den och byta till strl S. Det borde jag väl ändå kunna ha :O??  Vill bara att det ska gå fort :(     MEN! EN bra sak med detta är att tills jag får S-klänningen så hinner jag kanske träna bort lite bilringar/kärlekshandtag som jag har. Om inte så hinner jag säkert (FÖRHOPPNINGSVIS) träna bort lite/en del fram till studenten som är den 13e juni =D♥