Just nu känner jag mig seg, trött, ledsen/förvirrad....och jag har ingen aning om varför. Eller jo det kanske jag har. Det är väl massa småsaker.....småsaker som jag inte vill bry mig om egentligen men som "kommer åt mig" ändå. 
Det är mycket i skolan så jag är helt död när jag kommer hem efter timtal av pluggande. Det är dock mycket lättare att plugga med N & L - två suupersnälla klasskamrater!
Sen av någon anledning har jag börjat tänka på att snart är det sommarlov, då ska jag förhoppningsvis jobba i Sthlm, men då kommer jag också att tänka på detta som gör mig lite nere......inga kompisar har varit här nere och sett hur jag bor eller nånting. Förutom en kompis, Therese, vilket var jättekul! :D Men i alla fall, snart åker jag hem över sommaren eller några veckor och kommer ng inte vara här och så har nästan inga kompisar varit här...tråkigt!! Sen har inte alla i familjen varit här heller.
Sen börjar jag frustrera mig över CSN (måste söka nytt), och jobb - kommer jag verkligen få det?
 
Varför ska jag börja tänka på detta NU!?!?  Alldeles fel tajming...
 
Sen tänker jag på lägenhetsletandet där vi hittar så himla många fina lägenheter som vi blir galna i (jag och Tom alltså^^) men blir aldrig erbjudna visning. Vi/jag har intresseanmält åtminstone 10-16 stycket totalt...
 
En annan sak jag funderar över också är, var det ett misstag att flytta ända till Eskilstuna?
Ibland kan jag tycka det och ibland tycker jag det verkligen inte. Jag kan tycka det just för att det tar mer tid att hålla kontakten med vännerna (där 4/5 ggr endast jag hör av mig) då vi bor fleeeera mil ifrån varandra nu. Förr bodde vi några kilometer ifrån varann. Jag får inte info om saker och ting inom familjen eller vännerna. Jag FÖRSÖKER ringa eller höra av mig på annat sätt men jag har en 100 procentig utbildning att ta hand om också (som mina vänner också har, jag förstår det<3), med allt som det innebär och det tar på mig... Jag vill inte glida ifrån eller förlora mina vänner pga att jag flyttade närmare min utbildning för att slippa vakna kl 5.00 varje morgon, det är inte värt det!
Någon i familjen försöker jag prata med regelbundet några gånger i veckan men när jag har 110 % fokus på plugget inför dessa ***** tentor så är det lätt att det försvinner ur mitt huvud :(.....
Ibland tycker jag verkligen inte att det var ett misstag att flytta hit till Eskilstuna då jag har kunnat skapa bättre kontakt med mina klasskamrater, jag kan plugga med dem efter skolan eller när vi har våra "skola-fria"-dagar. Det är värt flytten också!
Det är skönt att ha mitt eget och det är skönt att ha flyttat för då kan jag få besök hem till MIG. JAG får bestämma hur jag ska inreda, vad jag ska äta osv osv osv... Jag kan bevisa att jag klarar mig själv, jag måste inte vara uppassad hela tiden och jag KAN sköta ett hushåll. Även om det än så länge bara är jag i det hushållet.
 
 
Det är otroligt mycket som snurrar i mitt huvud hit och dit, fram och tillbaka, upp och ner... Kanske därför jag har svårt att plugga hemma eftersom ex. CSN kan jag fixa då istället för att plugga osv.
 
Jaja, jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Jag håller på att bli galet. Detta var några saker som snurrar i mitt huvud. Vissa saker vågar jag knappt tänka på....
 

Varför ska jag känna såhär nu för!?

Anna Kommentera
Just nu känner jag mig seg, trött, ledsen/förvirrad....och jag har ingen aning om varför. Eller jo det kanske jag har. Det är väl massa småsaker.....småsaker som jag inte vill bry mig om egentligen men som "kommer åt mig" ändå. 
Det är mycket i skolan så jag är helt död när jag kommer hem efter timtal av pluggande. Det är dock mycket lättare att plugga med N & L - två suupersnälla klasskamrater!
Sen av någon anledning har jag börjat tänka på att snart är det sommarlov, då ska jag förhoppningsvis jobba i Sthlm, men då kommer jag också att tänka på detta som gör mig lite nere......inga kompisar har varit här nere och sett hur jag bor eller nånting. Förutom en kompis, Therese, vilket var jättekul! :D Men i alla fall, snart åker jag hem över sommaren eller några veckor och kommer ng inte vara här och så har nästan inga kompisar varit här...tråkigt!! Sen har inte alla i familjen varit här heller.
Sen börjar jag frustrera mig över CSN (måste söka nytt), och jobb - kommer jag verkligen få det?
 
Varför ska jag börja tänka på detta NU!?!?  Alldeles fel tajming...
 
Sen tänker jag på lägenhetsletandet där vi hittar så himla många fina lägenheter som vi blir galna i (jag och Tom alltså^^) men blir aldrig erbjudna visning. Vi/jag har intresseanmält åtminstone 10-16 stycket totalt...
 
En annan sak jag funderar över också är, var det ett misstag att flytta ända till Eskilstuna?
Ibland kan jag tycka det och ibland tycker jag det verkligen inte. Jag kan tycka det just för att det tar mer tid att hålla kontakten med vännerna (där 4/5 ggr endast jag hör av mig) då vi bor fleeeera mil ifrån varandra nu. Förr bodde vi några kilometer ifrån varann. Jag får inte info om saker och ting inom familjen eller vännerna. Jag FÖRSÖKER ringa eller höra av mig på annat sätt men jag har en 100 procentig utbildning att ta hand om också (som mina vänner också har, jag förstår det<3), med allt som det innebär och det tar på mig... Jag vill inte glida ifrån eller förlora mina vänner pga att jag flyttade närmare min utbildning för att slippa vakna kl 5.00 varje morgon, det är inte värt det!
Någon i familjen försöker jag prata med regelbundet några gånger i veckan men när jag har 110 % fokus på plugget inför dessa ***** tentor så är det lätt att det försvinner ur mitt huvud :(.....
Ibland tycker jag verkligen inte att det var ett misstag att flytta hit till Eskilstuna då jag har kunnat skapa bättre kontakt med mina klasskamrater, jag kan plugga med dem efter skolan eller när vi har våra "skola-fria"-dagar. Det är värt flytten också!
Det är skönt att ha mitt eget och det är skönt att ha flyttat för då kan jag få besök hem till MIG. JAG får bestämma hur jag ska inreda, vad jag ska äta osv osv osv... Jag kan bevisa att jag klarar mig själv, jag måste inte vara uppassad hela tiden och jag KAN sköta ett hushåll. Även om det än så länge bara är jag i det hushållet.
 
 
Det är otroligt mycket som snurrar i mitt huvud hit och dit, fram och tillbaka, upp och ner... Kanske därför jag har svårt att plugga hemma eftersom ex. CSN kan jag fixa då istället för att plugga osv.
 
Jaja, jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Jag håller på att bli galet. Detta var några saker som snurrar i mitt huvud. Vissa saker vågar jag knappt tänka på....
 
I helgen var jag hemma. Tre födelsedagsfiranden på tre dagar. I fredags firade jag min fina vän Michelle tillsammans med några fler av hennes vänner. Det var jättegod mat och supertrevliga människor :) Kände bara Michelle och 4 till av 20 pers ^^ Jag kände igen några men andra hade jag aldrig träffat. Väldigt snälla tjejer!
Efter det åkte jag till min finfina älskling som jag inte hade träffat på nästan två veckor. Åhh vad jag har saknar honom! Saknar honom nu också galet. Får inte träffa honom förrän på måndag nästa vecka, sen måste jag hem igen pga. tenaplugg till på fredagen. Sen ska jag förhoppningsvis hem för en potientiell jobbintervju. Wish me luck!
 
Paketen innehöll ett dusch-set med body scrub, body butter mm. från BodyShop och en lite champange!
 
På lördagen åkte jag till vackra Dalarna med några i familjen och vänner för att fira syrrans pojkvän och hans bonuspappa som fyllt år och fyller år. 30 + 50 = 80-årskalas.
Det var väldigt trevligt det också. Otroligt många nya ansikten (kände kanske 7 pers av 67) Galet snäll och trevlig och gullig mamma har R i alla fall. Det var noh bara henne av hans familj som jag faktiskt hann prata med för alla andra var på vift och sen fick jag ansvar för köket vilket inte gjorde mig något då jag inte är direkt personen som dansar... ^_^ (så dra inte med mig om ni ska ut och dansa, men jag kan följa med till nån pub eller så, höhöö!) Som den fattiga studenten jag är blev jag glad när jag fick en slant för mitt arbete vilket gjorde det liiiite roligare, haha. Jag gillar att göra i ordning och organisera så det gjorde jag mer än gärna haha.
Hur som helst...miljön där uppe var helt fantastisk. Solen sken och det var otroligt jäkla varmt (men inga klagomål ;D) så det var hur fint som helst att se solen blänka i vattnet, åkrarna och känna den rena luften och verkligen känna lugnet ute på "landet" ^^ Jag tycker det verkade som landet men det låg ganska nära en lite mindre stad (Hedemora) och sen 20-30 min från Avesta :)
 
 
Fick tillbaka massa minnen när vi stannade och åt här påbägen upp till Hedemora. Här stannade vi ALLTID och åt när vi åkte upp till Idre när vi var mindre. Jag vill DEFINITIVT tillbaka dit. Älskar att åka skidor!!!!
 
På söndagen åkte vi hem därifrån och stannade på ett av de finaste ställena på vägen som jag någonsin har varit på. Det heter Måns-ols och ligger i Västmanland(??) har jag för mig pappa sa. Har ingen aning om vart men det är tur att folk vet om det stället och åker dit för dels så är det otroligt vackert där men också så ligger det grymt avskilt, ganska öde runt omkring^^
När vi kom hem så kunde jag packa om min väska och umgås lite med älsklingen innan vi åkte till hans farbror som även han har fyllt år. (Många födesedagar i maj haha). Det va kul att träffa dem igen. Jag gillar verkligen Toms släkt. Alla är så snälla och trevliga och välkomnade mig varmt när vi precis träffades och jag träffade allihop :)♥
Hur som helst så var vi där i några timmar och sen var vi/jag tvungen att åka hem. Jag sov dessutom hemma hos mig ( :(( ) eftersom jag skulle till skolan dagen därpå ganska så tidigt. Eller jag tyckte det var tidigt. Det var väldigt längesen väckarklockan stod på 05.00.....dock försov jag mig en halvtimme för klockan ringde aldrig -.-' så jag blev först smått stressad men när jag väl hade gjort ig i ordning och hade bara frukost kvar så blev jag lugn :))
 
Otroligt vackert ställe. Måns-ols♥
 
Min helg har varit hektisk/lugn på samma gång men det har varit kul att träffa så mycket människor :) Jag kände hur jäkla seg och trött jag var när jag kom till skolan och skulle sitta där i tre timmar och lyssna och anteckna det läraren sa, haha det är inte bra att vakna kl 5 på morgonen :P
Idag har jag gjort min seminarieuppgift....blev ganska nöjd med den. Tur att den inte betygsätts. Ska satsa på tentaplugget nu för jag har ingen seminarieuppgift som kan hjälpa mig...tror jag ^_^
 
Påväg hem. Väntar på bussen kvart i 7 på morgonen... (jag brukar nu för tiden annars vakna vid den tiden sen jag flyttade!)
 
Hoppas eran helg och början på veckan har varit bra. Denna veckan är det PLUGG, PLUGG och åter PLUGG som står på schemat. kommer nog hoppas över träningarna x(           (Snart slut - 10 dagar kvar!)
Kram på er fina läsare!♥
 
 

Dalarna

Allmänt Kommentera
I helgen var jag hemma. Tre födelsedagsfiranden på tre dagar. I fredags firade jag min fina vän Michelle tillsammans med några fler av hennes vänner. Det var jättegod mat och supertrevliga människor :) Kände bara Michelle och 4 till av 20 pers ^^ Jag kände igen några men andra hade jag aldrig träffat. Väldigt snälla tjejer!
Efter det åkte jag till min finfina älskling som jag inte hade träffat på nästan två veckor. Åhh vad jag har saknar honom! Saknar honom nu också galet. Får inte träffa honom förrän på måndag nästa vecka, sen måste jag hem igen pga. tenaplugg till på fredagen. Sen ska jag förhoppningsvis hem för en potientiell jobbintervju. Wish me luck!
 
Paketen innehöll ett dusch-set med body scrub, body butter mm. från BodyShop och en lite champange!
 
På lördagen åkte jag till vackra Dalarna med några i familjen och vänner för att fira syrrans pojkvän och hans bonuspappa som fyllt år och fyller år. 30 + 50 = 80-årskalas.
Det var väldigt trevligt det också. Otroligt många nya ansikten (kände kanske 7 pers av 67) Galet snäll och trevlig och gullig mamma har R i alla fall. Det var noh bara henne av hans familj som jag faktiskt hann prata med för alla andra var på vift och sen fick jag ansvar för köket vilket inte gjorde mig något då jag inte är direkt personen som dansar... ^_^ (så dra inte med mig om ni ska ut och dansa, men jag kan följa med till nån pub eller så, höhöö!) Som den fattiga studenten jag är blev jag glad när jag fick en slant för mitt arbete vilket gjorde det liiiite roligare, haha. Jag gillar att göra i ordning och organisera så det gjorde jag mer än gärna haha.
Hur som helst...miljön där uppe var helt fantastisk. Solen sken och det var otroligt jäkla varmt (men inga klagomål ;D) så det var hur fint som helst att se solen blänka i vattnet, åkrarna och känna den rena luften och verkligen känna lugnet ute på "landet" ^^ Jag tycker det verkade som landet men det låg ganska nära en lite mindre stad (Hedemora) och sen 20-30 min från Avesta :)
 
 
Fick tillbaka massa minnen när vi stannade och åt här påbägen upp till Hedemora. Här stannade vi ALLTID och åt när vi åkte upp till Idre när vi var mindre. Jag vill DEFINITIVT tillbaka dit. Älskar att åka skidor!!!!
 
På söndagen åkte vi hem därifrån och stannade på ett av de finaste ställena på vägen som jag någonsin har varit på. Det heter Måns-ols och ligger i Västmanland(??) har jag för mig pappa sa. Har ingen aning om vart men det är tur att folk vet om det stället och åker dit för dels så är det otroligt vackert där men också så ligger det grymt avskilt, ganska öde runt omkring^^
När vi kom hem så kunde jag packa om min väska och umgås lite med älsklingen innan vi åkte till hans farbror som även han har fyllt år. (Många födesedagar i maj haha). Det va kul att träffa dem igen. Jag gillar verkligen Toms släkt. Alla är så snälla och trevliga och välkomnade mig varmt när vi precis träffades och jag träffade allihop :)♥
Hur som helst så var vi där i några timmar och sen var vi/jag tvungen att åka hem. Jag sov dessutom hemma hos mig ( :(( ) eftersom jag skulle till skolan dagen därpå ganska så tidigt. Eller jag tyckte det var tidigt. Det var väldigt längesen väckarklockan stod på 05.00.....dock försov jag mig en halvtimme för klockan ringde aldrig -.-' så jag blev först smått stressad men när jag väl hade gjort ig i ordning och hade bara frukost kvar så blev jag lugn :))
 
Otroligt vackert ställe. Måns-ols♥
 
Min helg har varit hektisk/lugn på samma gång men det har varit kul att träffa så mycket människor :) Jag kände hur jäkla seg och trött jag var när jag kom till skolan och skulle sitta där i tre timmar och lyssna och anteckna det läraren sa, haha det är inte bra att vakna kl 5 på morgonen :P
Idag har jag gjort min seminarieuppgift....blev ganska nöjd med den. Tur att den inte betygsätts. Ska satsa på tentaplugget nu för jag har ingen seminarieuppgift som kan hjälpa mig...tror jag ^_^
 
Påväg hem. Väntar på bussen kvart i 7 på morgonen... (jag brukar nu för tiden annars vakna vid den tiden sen jag flyttade!)
 
Hoppas eran helg och början på veckan har varit bra. Denna veckan är det PLUGG, PLUGG och åter PLUGG som står på schemat. kommer nog hoppas över träningarna x(           (Snart slut - 10 dagar kvar!)
Kram på er fina läsare!♥
 
 
I fredags hade jag en föreläsning om modernisering och globalisering. På moderniseringen kom vi på något sätt in på utseende och hur det påverkar oss idag. Vår lärare som har föreläst i hälsopsykologi(??) ställde en fråga som han även ställde till en annan klass...... Är fulhet en sjukdom?
 
Jag började tänka och kom snabbt på.... nej!? Såklart det inte är en sjukdom. En person, (tjock, smal, lång, kort, vacker, mindre vacker osv) bestämmer inte själv hur han/hon ska se ut. I och för sig så väljer man heller inte om man ska få exempelvis cancer eller magsår eller så, men ändå...ni fårstår vad jag menar.
Men sen så sa en klasskamrat något otroligt intressant... Idag har det nästan blivit det... Alltså om man tänker på allt man kan göra för att "förbättra" sitt utseende, ett sätt att "rätta till sig", så har det nästan blivit en sjukdom att vara ful. Som med andra sjukdomar som har medicin mot det har även "fulhet" (eller vad jag ska säga) också "medicin"...botox, bröstförstoring/förminskning, olika typer av lyft, galna dieter osv osv. Vad i helsike har samhället kommit att bli egentligen? Idag har vi resurser för att "förbättra" sitt utseende för att de andra i omgivningen tycker man är ful!? Visst finns det dem som gillar sig själva precis som de ser ut, all heder till dem, verkligen, för det är svårt (tycker jag) att motstå medians reklam, åsikter med mera.
Det är otroligt smala modeller på affischer, smala modeller som går på galna dieter för att gå VS fashion (underwear) show. Alla/många är smala i ansiktet, höga kindben, alltid vackert sminkade, långa osv osv osv... Listan kan göras lång. Dem vackra kvinnorna och snygga o sexiga männen ser ut så när de gör reklam eller går på runway - men när mer ser de ut så? Inte ofta kan jag lätt tänka mig. Dem syns inte utanför the runway så det enda man ser av dem är när de jobbar och har gått på en galen och ibland farlig diet för se ut så eller suttit i sminket i några timmar. Vid vissa tillfällen tycker jag inte ens att personen i fråga blir snyggare utan det ser bara konstigt ut. Visst kan man väl gå på dieter om man vill bli smal och lite mer fit men gör det på ett sunt sätt, låt det inte gå till överdrift! Äta rätt, eller bättre och träna. Det går liksom hand i hand. Om man så går power walk utomhus nån halvtimme men sakta men säker ökar succesivt tiden man går. Eller om man går på någon sport, eller tränar på gym, eller tränar hemma eller gör små övningar bara.... Om man nu känner att man inte riktigt trivs med sin kropp.
 
Jag ser bara på min lillasyster. Hon har sett och hört mig och jag tror t.o.m. sin mamma (utan att vi vetat om det. Barn hör mer än vad vi tror) om hur nojig framförallt jag varit av mitt fettintag då jag tycker jag har lite mer fett på framförallt magen än vad jag vill ha, min dåliga kondition... Inte så mycket om min vikt. Jag är normalviktig men visst blir man väl lite glad när man förlorat nåt hekto/kilo eller två..^^ Ett tag blev till och med hon nojig och tyckte hon var både ful och tjock.... Det var och är hon inte ett jäkla dugg. Hon är den finaste, vackraste, snällaste, underbaraste 12-åringen jag känner! Detsamma gäller min lillebror, mina andra syskon, syskonbarn och hela min familj, släkt och vänner♥♥♥ Alla har vi varit smårunda när vi varit små. Det är fortfarande babyhull men i puberteten försvinner det när man börjar växa och man är ute mer och leker och rör på sig på ett annat sätt osv. (Ett hett tips: gå kvar på gymnastiken i skolan så länge ni kan. Jag märkte efter åk 2 på gymnasiet hur mycket det gjorde trots att jag inte tidigare har tänkt på det!!)
 
Medierna har mycket med detta att göra också. Bl.a. reklamaffischerna som jag nämnde i början. TV-reklamerna då det är smala vackra kvinnor som gör reklam för rakkräm eller schampo, kläder, träning eller nåt annat. Man ser att dem har lite smink på sig. Och egentligen, hur många kvinnor (och män för den delen) ser ut så i verkligheten!? Med dagens teknik kan man retuschera, ändra ljus, lägga till något osv. Det ultimata vore att göra en RIKTIG reklamfilm...men(!!) det säljer inte lika bra... Då kan man ju inte göra det eftersom det inte säljer lika bra om en mullig kvinna med eget smink (eller inget) oretuscherat gjorde reklam för schampo (sarkastisk röst). Eller!? Jag tror det skulle sälja bra det med, för det är på riktigt. 
 
Men men, jag tror jag försvann lite ur frågan, hehe.... Fast naej, kanske inte ändå.... Alla detta påverkar oss på hur vi så småningom kommer att se på oss själva.
Vi borde få tillåta oss att gilla och älska oss själva utan att påverkas av massa ohälsosamt skit från medierna. Till exempel, gå det 10 kilo på 7 dagar...amen liksom, hallå!? -.-        Nu kanske jag låter lite bitter för att mina fettminskningar inte riktigt funkat som jag velat, men ju äldre jag blir och ju närmare jag kommer mina nya vänner men också "gamla" vänner och lär känna alla på en ny nivå och lär känna mig själv, och kan och vill prata om mig själv desto bättre känner jag om mig själv. Jag kanske inte älskar varje liten kant och fett-millimeter på mig men självförtroendet är bättre än vad det var för bara 2-3 år sedan, jag känner mig stolt och glad över vissa kroppsdelar... Och visst har jag själv tänkt på att i framtiden kanske göra någon drastisk handling för att snabbt ändra på mig men det gör jag nog inte nu. Det håller i alla fall på att försvinna. Mediajävlarna kan inte nå mig på samma sätt längre för jag vet att 90 % av det man säger i reklamerna är knep för att göra oss nyfikna och lura oss att vilja köpa eller fixa något.
 
Så åter till fråga.....Är fulhet en sjukdom? Tja, idag kanske det är det just pga. allt man kan "göra åt det" men om man hjälper varandra och får en själv och andra att må bra generellt så tror och hoppas jag att vi människor en dag kan göra RIKTIGA reklamer, visa RIKTIGA kvinnor och män, inte någon retuscherad person.
 
 
 
(detta gäller inte bara reklamer utan allt som vi människor får intryck utav dagligen som vi egentligen inte tänker på).
 
 
 
Glasögon eller inte... Man är fortfarande vacker. Allt
hänger på hur man känner inom sig. Man ska trivas
med sig själv.
(källa: google)
 
Plastikoperationer kan bli sjukt fel. Titta bara på Heidi Montag.
Jag själv tycker att hon mycket vackrare INNAN alla operationer....
så även dem kan bli helt fel!
(källa: google)
 
 
Så umgås med människor du gillar,
som gillar dig, som du trivs med,
som du kan vara dig själv med.
Vare sig det är familj eller vänner.
 
 
DU ÄR VACKER, UNDERBAR OCH HELT OTROLIGT PRECIS SOM DU ÄR!!!♥
Det finns och kommer finnas jobbiga stunder i livet men man får försöka hitta något sunt sätt att ta sig igenom det för när man väl har gjort det så blir man starkare och har en erfarenhet mer!
 
 
 
 
 
puh....skönt att få skriva av sig :)
 
Ha en fortsatt fin kväll fina, vackra, underbara läsare! ;)

Är fulhet en sjukdom?

Anna En kommentar
I fredags hade jag en föreläsning om modernisering och globalisering. På moderniseringen kom vi på något sätt in på utseende och hur det påverkar oss idag. Vår lärare som har föreläst i hälsopsykologi(??) ställde en fråga som han även ställde till en annan klass...... Är fulhet en sjukdom?
 
Jag började tänka och kom snabbt på.... nej!? Såklart det inte är en sjukdom. En person, (tjock, smal, lång, kort, vacker, mindre vacker osv) bestämmer inte själv hur han/hon ska se ut. I och för sig så väljer man heller inte om man ska få exempelvis cancer eller magsår eller så, men ändå...ni fårstår vad jag menar.
Men sen så sa en klasskamrat något otroligt intressant... Idag har det nästan blivit det... Alltså om man tänker på allt man kan göra för att "förbättra" sitt utseende, ett sätt att "rätta till sig", så har det nästan blivit en sjukdom att vara ful. Som med andra sjukdomar som har medicin mot det har även "fulhet" (eller vad jag ska säga) också "medicin"...botox, bröstförstoring/förminskning, olika typer av lyft, galna dieter osv osv. Vad i helsike har samhället kommit att bli egentligen? Idag har vi resurser för att "förbättra" sitt utseende för att de andra i omgivningen tycker man är ful!? Visst finns det dem som gillar sig själva precis som de ser ut, all heder till dem, verkligen, för det är svårt (tycker jag) att motstå medians reklam, åsikter med mera.
Det är otroligt smala modeller på affischer, smala modeller som går på galna dieter för att gå VS fashion (underwear) show. Alla/många är smala i ansiktet, höga kindben, alltid vackert sminkade, långa osv osv osv... Listan kan göras lång. Dem vackra kvinnorna och snygga o sexiga männen ser ut så när de gör reklam eller går på runway - men när mer ser de ut så? Inte ofta kan jag lätt tänka mig. Dem syns inte utanför the runway så det enda man ser av dem är när de jobbar och har gått på en galen och ibland farlig diet för se ut så eller suttit i sminket i några timmar. Vid vissa tillfällen tycker jag inte ens att personen i fråga blir snyggare utan det ser bara konstigt ut. Visst kan man väl gå på dieter om man vill bli smal och lite mer fit men gör det på ett sunt sätt, låt det inte gå till överdrift! Äta rätt, eller bättre och träna. Det går liksom hand i hand. Om man så går power walk utomhus nån halvtimme men sakta men säker ökar succesivt tiden man går. Eller om man går på någon sport, eller tränar på gym, eller tränar hemma eller gör små övningar bara.... Om man nu känner att man inte riktigt trivs med sin kropp.
 
Jag ser bara på min lillasyster. Hon har sett och hört mig och jag tror t.o.m. sin mamma (utan att vi vetat om det. Barn hör mer än vad vi tror) om hur nojig framförallt jag varit av mitt fettintag då jag tycker jag har lite mer fett på framförallt magen än vad jag vill ha, min dåliga kondition... Inte så mycket om min vikt. Jag är normalviktig men visst blir man väl lite glad när man förlorat nåt hekto/kilo eller två..^^ Ett tag blev till och med hon nojig och tyckte hon var både ful och tjock.... Det var och är hon inte ett jäkla dugg. Hon är den finaste, vackraste, snällaste, underbaraste 12-åringen jag känner! Detsamma gäller min lillebror, mina andra syskon, syskonbarn och hela min familj, släkt och vänner♥♥♥ Alla har vi varit smårunda när vi varit små. Det är fortfarande babyhull men i puberteten försvinner det när man börjar växa och man är ute mer och leker och rör på sig på ett annat sätt osv. (Ett hett tips: gå kvar på gymnastiken i skolan så länge ni kan. Jag märkte efter åk 2 på gymnasiet hur mycket det gjorde trots att jag inte tidigare har tänkt på det!!)
 
Medierna har mycket med detta att göra också. Bl.a. reklamaffischerna som jag nämnde i början. TV-reklamerna då det är smala vackra kvinnor som gör reklam för rakkräm eller schampo, kläder, träning eller nåt annat. Man ser att dem har lite smink på sig. Och egentligen, hur många kvinnor (och män för den delen) ser ut så i verkligheten!? Med dagens teknik kan man retuschera, ändra ljus, lägga till något osv. Det ultimata vore att göra en RIKTIG reklamfilm...men(!!) det säljer inte lika bra... Då kan man ju inte göra det eftersom det inte säljer lika bra om en mullig kvinna med eget smink (eller inget) oretuscherat gjorde reklam för schampo (sarkastisk röst). Eller!? Jag tror det skulle sälja bra det med, för det är på riktigt. 
 
Men men, jag tror jag försvann lite ur frågan, hehe.... Fast naej, kanske inte ändå.... Alla detta påverkar oss på hur vi så småningom kommer att se på oss själva.
Vi borde få tillåta oss att gilla och älska oss själva utan att påverkas av massa ohälsosamt skit från medierna. Till exempel, gå det 10 kilo på 7 dagar...amen liksom, hallå!? -.-        Nu kanske jag låter lite bitter för att mina fettminskningar inte riktigt funkat som jag velat, men ju äldre jag blir och ju närmare jag kommer mina nya vänner men också "gamla" vänner och lär känna alla på en ny nivå och lär känna mig själv, och kan och vill prata om mig själv desto bättre känner jag om mig själv. Jag kanske inte älskar varje liten kant och fett-millimeter på mig men självförtroendet är bättre än vad det var för bara 2-3 år sedan, jag känner mig stolt och glad över vissa kroppsdelar... Och visst har jag själv tänkt på att i framtiden kanske göra någon drastisk handling för att snabbt ändra på mig men det gör jag nog inte nu. Det håller i alla fall på att försvinna. Mediajävlarna kan inte nå mig på samma sätt längre för jag vet att 90 % av det man säger i reklamerna är knep för att göra oss nyfikna och lura oss att vilja köpa eller fixa något.
 
Så åter till fråga.....Är fulhet en sjukdom? Tja, idag kanske det är det just pga. allt man kan "göra åt det" men om man hjälper varandra och får en själv och andra att må bra generellt så tror och hoppas jag att vi människor en dag kan göra RIKTIGA reklamer, visa RIKTIGA kvinnor och män, inte någon retuscherad person.
 
 
 
(detta gäller inte bara reklamer utan allt som vi människor får intryck utav dagligen som vi egentligen inte tänker på).
 
 
 
Glasögon eller inte... Man är fortfarande vacker. Allt
hänger på hur man känner inom sig. Man ska trivas
med sig själv.
(källa: google)
 
Plastikoperationer kan bli sjukt fel. Titta bara på Heidi Montag.
Jag själv tycker att hon mycket vackrare INNAN alla operationer....
så även dem kan bli helt fel!
(källa: google)
 
 
Så umgås med människor du gillar,
som gillar dig, som du trivs med,
som du kan vara dig själv med.
Vare sig det är familj eller vänner.
 
 
DU ÄR VACKER, UNDERBAR OCH HELT OTROLIGT PRECIS SOM DU ÄR!!!♥
Det finns och kommer finnas jobbiga stunder i livet men man får försöka hitta något sunt sätt att ta sig igenom det för när man väl har gjort det så blir man starkare och har en erfarenhet mer!
 
 
 
 
 
puh....skönt att få skriva av sig :)
 
Ha en fortsatt fin kväll fina, vackra, underbara läsare! ;)