Snart dags

Kommentera
Efter att det nästan har tagit mig ett år att komma igång med bloggandet igen så tänkte jag försöka börja på riktigt nu, för i september drar mitt livs äventyr igång.
I det senaste inlägget skrev jag att jag började fundera kring utlandsstudier och kunde inte riktigt bestämma mig om England eller USA. Nu är det bestämt. Klappat och klart! Om lite mindre än en månad åker jag till Seattle och ska plugga engelska. Jag kommer bo hos en värdfamilj tillsammans med en annan studerande. Slutbeloppet jag ska betala till EF som jag åker med blev ganska dyrt men(!) så ingår i princip ALLT. Boende, mat, flyg tur och retur, reseförsäkring, transfer till och från flygplatsen där borta med mera, vilket jag tycker är superbra. Att ha allt under ett och samma belopp. Jag ser detta som en investering i min livserfarenhet likväl som arbetslivserfarenhet :D Och vad är mer värt än att få uppleva denna stora upplevelse med flera små i en och samma!?   Jag känner mig jättenervös inför detta (bra OCH lite mindre bra nervös) men också glad, spänd och nyfiken. Jag vet inte rintigt vad jag kommer förvänta mig av detta med jag tror att upplevelsen i dessa tre månader kommer vara värt alla pengar i världen.
Nästan allting är klart. Visum är klart och godkänt, CSN ansökan är godkänd och jag väntar nu på att kunna bekräfta att jag börja i Seattle i höst för att få pengarna. Så skönt att kunna få studiestöd i höst, det underlättar massor känner jag (även om jag fortfarande sparar så mycket jag kan). Det som inte är riktigt klart är värdfamiljen. Dem kontaktuppgifterna får jag ca en vecka innan jag åker. Flyg fram och tillbaka är bokat och klart men biljetterna får jag så fort jag har betalat till EF :)
 
Jag har redan gråtit två gånger över hur mycket jag kommer sakna min kära älskling. Jag börjar känna av saknaden redan. Det känns lite bättre varje gång efter att jag har gråtit så det ser jag som ett gott tecken att jag kommer klara mig bra ändå. Familjen kommer jag självklart sakna också men jag bor redan hemifrån och det tar oftast minst tre månader mellan gångerna vi ses, men Tom ser jag ju varje dag och kramar om varje gång jag somnar och varje gång jag vaknar. Men som sagt, jag tror denna upplevelse är värt allt detta i längden :)
 
Detta blir dagens uppdatering. Jag kommer fortsätta uppdatera inna resan och under hösten, så stay tuned! ;)
 





Min sötaste och finaste älskling som jag firar 4 år med idag ❤️❤️❤️